Arvika 2007

Arvika var ju, som alltid, en höjdare. Jag och min partner campade från tisdagen till lördagen och såg en bunt bra band. En skön festival då inte en enda droppe alkohol hindrade mina konsertplaner. Mina höjdpunkter var nog:

Hellsongs, otroligt bra live-band. Körde sköna cover-versioner av rocklegender. Tyvär försvann lite av det magiska då fulla hårdrockare sjunger med i feltempa, klappar i otakt och gör ett väsen som även bandet störs av. Run to the hills är lika vacker live som på skiva, men då får man tänka bort alla rockare.

Mustasch förvånade mig. Jag trodde mig mera att det skulle vara en liten nostalgikänsla och känna igen några riff, då man sjöng med i säkert fem låtar. En av favoriterna jag inte hade ringat in i spelschemat.

Shout out louds var också ett band jag var rekomenderad att se av min gode vän Victoria som såg dom på Peace and Love festivalen tidigare. Väldigt bra framträdande, med dom låtarna jag ville höra, sjöng jag som högst. Gladast av alla, detta var nog det bästa bandet på arvika.

Aerial spelade inför 15 personer på den minsta scenen, lyran. De flesta var vänner till bandet som skrek till dom imellan låtarna. Killarna själva jämförde Arvika med kungenfestivalen i hemstaden Sandviken. Skön postrock ett på natten innan man gick till weeping willows. Det kunde inte bli bättre. Man blev förhäxad och gick stenad där ifrån, inte bara av den överdrivna rökeffekterna.

Bloc Party hade jag inte hört så mycket av tidigare, men dom var riktigt bra. Jag och min pojkvän satt på gräskullen och såg scenen och alla emopoppare hoppa sig trötta i leran. Sång texterna "..i will love you in the morning.." i solnedgången har aldrig känt så äkta som då.

Last days of april får ligga sist på min favorit lista, då jag blev mätt redan på soundcheck. Den enda låten jag kan i huvudet vaknade jag av efter att sovit igenom några låtar. Lika som hellsongs, spelade LDOA på andromeda, scenen med poblik som sitter. Livsfarligt när mjuk emopop smeker öronen till sömns. Extas!

Ett minus. WTF! för The Tough Alliance att de körde deras playback konsert i 10 minuter och folket stog kvar. Visst, vi hade blivit förvarnade av Per att de gjorde likadant på Accelerator. Men jag hade velat hört mer!

Sen måste jag väl lägga in några ord till våran galna camping. Camp mortal kombat kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Erika, Per, Rebecka, Fanny, Emil, Joni, Felix och Ak, ni gjorde min och Hannes festival bättre och sämre, haha. Mina roligaste, men kanske inte godaste minnena från campingen var :

Maggots, Varför köpte vi dom? Först blev det en roligt busstreck att köpa fluglarver, lägga dom i uppblåsta ballonger och vänta tills de blev flugor och flög runt i ballongerna. Det slutade mer olyckligt att fulla festivalmänniskor åt dom för pengar.

"Shut up and sleep with me" är nog den textred som sjöngs mest i campet, då joni's blandband bestod av den låten på ena sidan 20ggr om, och mortal kombat themen på andra sidan.

Nordanvinden blev mitt smeknamn efter att jag blåste bort röken från fulla emil.

Tack för iår.