Vilsna fröken Fia.

i don't wan't to see the day sjöng en gång en av mina favorit artister och ack vad jag lever upp till det nu. Jag har nästan ingen tid över och jag är på gränsen att ljuga för mig själv, för att hitta mig själv. Jag har inte funnit mig själv.

Många människor kan kliva fram och säga, här är jag. Men i mitt fall vet jag inte, jag är kvar på min hållplats till mitt "jag". Jag vet inte hur jag ska förklara mig själv. Mittpunkt är nog mitt svar, för jag har kommit en bit, men ack så långt kvar.

Nog med det, Jag har nu tagit mig i kragen och anmält mig till högskoleprovet. Högskoleprovet vilket jag behöver när jag ska plugga vidare i höst. Till vad? Nej jag vet inte. Mitt punkt var det ja.

Jag är aldrig hemma. Vilket på båda parter är bra. Jag gör någonting! Jag går i skolan, direkt till jobbet, sen direkt till dansträningen, hela dagen, hela veckan. Hoppas även bli av med några överhängs kilon nu på hösten.


Jävla höst, jag blir bara deppig.