Folk klagar jämt och ständigt. Ett ständigt surrande om saker man inte är nöjd med. Jag tjatar konstant över saker, nöter ut dom till fullo. Just nu är hela grejen med att vara vuxen jobbigt. Från att man faktiskt gick i trean på gymnasiet, skolkade och sov hemma, åt mat gratis hemma och behövde inte bry sig om t ex räkningar, boende, etc.
Fan vad man är bortskämd som bor hemma. Ni som läser detta som fortfarande bor hemma och går kvar i skolan. Njut, njut njut! Studentdagen må vara en av de roligaste dagarna i ens liv, men det är bara starten på något jobbigt.
Ekonomin känner jag var en sak som ändrades efter studenten, det typ försvann? Jobba ihop pengar och få löning den 25.e har aldrig kännt så verkligt som nu.

Men nu ska jag inte sitta och säga att livet är jobbigt jämt, men om man är bekväm och har lätt för att klaga, så kan man lätt klaga på allt. Jag klagar när humöret sätts in. Idag var det för att vi har slut på vatten här hemma i Tierp. Brunnen är torr och vi kan inte tvätta, duscha, spola i toaletten eller dricka. Jag blir fan tokig på sånt, men, inget man kan klaga bort, utan vänta till imorgon.

Det ska bli så skönt att flytta hemifrån. Ständigt vattenflöd, dock ekonomiskt svag. Ska bli skönt att ta hand om mig ett tag. Slippa mina föräldrar, visst, de är en av de bästa föräldrarna som finns, men just nu vill jag slippa dom, för de har inte gett mig så mycket som något stöd att jag ska flytta. Antingen är det för att de inte vill att jag ska flytta, eller för att de gör som de alltid har gjort, skiter i det. Okej, inte riktigt. Men om man ska förklara min familj på bästa sätt, så har mamma och pappa påverkat oss syskon, sen har vi flyttat hemifrån och lärt oss hur vi ska påverka mamma och pappa tillbaka. T ex när de kommer till sånna saker som att fjärrkontrollerna i huset saknar batterilucka. Det finns seriöst typ 2 dosor i hela huset som är hel, med tejp.

Därav att jag vill flytta bort, bort från hemmet, bort från Tierp, bort från Uppsala och så vidare. Starta om på nytt.


Med dig