Further away!?

Jag vill skriva om och om igen att jag faktiskt sitter i min lägenhet och skriver detta, men det är ett faktum jag är stolt över, och det märks. För jag är nog en sån person som strålar, strålar ut känslor. När jag är glad, då syns det och då menar jag att jag har ett ständigt leende på läpparna och skuttar i mina steg och rapp i käften, till att jag är nere med hasande steg och dyster ton.
Jag ser min flytt som ett steg mot förändring. För jag har alltid velat att förändras, men då menar jag inte att jag ska bli en ny person utan jag vill utvecklas. Växa upp, ta ansvar, för jag är ju helt ärligt rätt bortskämd och barnslig, no doubt about it.

Nu ska jag lyssna på Connor Oberst och Maybeshewill's nya album och få massage av min pojkvän. Kan det bli bättre?