Tankar: En definition av förvirring och rädsla

Egentligen vet jag inte vad jag kan känna just nu. Jag tror jag är rädd, eller jag är rättaresagt rädd för mina känslor. Jag känner något, jag är osäker på vad det är, men något är det. Men jag är rädd, rädd att dom inte ska vara besvarade lika som rädd att jag tvivlar på mina känslor i sig.

Jag har blivit sårad så pass att min själ skyddar mig från känna saker. Är det rättvist mot känslor som jag vill känna, som jag faktiskt kan må bra av?
Är det bara tanken av att känna något? Eller är de det faktiska att jag börjar känna det?

Jag vågar inte tro, jag vågar inte känna. Jag stannar kvar på paus-läge. Annars faller jag mot botten, och dit tänker jag fan inte återvända!