En saknad av röster

Min lördagskväll blev inte som jag ville direkt. Mitt brännsår på kinden blir bara värre så jag måste till vårdcentralen på måndag för att kolla upp det. Ett fimpmärke gick till blåsor och nu har jag sår över hela kinden, ett stort som en femma och sen lite mindre runt om. =(
Jag stannade hemma igår, för jag skäms så otroligt över mina sår. Jag vågar inte ens gå till köket här i korridoren, av rädsla att någon ska se mig. Jag känner mig så ensam i denna stad just nu. Känns som om jag ringer Johannes ibland bara för att höra en röst.

Jag satt just och läste Stephanies blogg, min älskade vän hemma i Uppsala som jag saknar så hemskt. Hon har som en röd tråd att skriva låttexter, så denna dedikerar jag till henne.

Stephi, du får gissa låten själv. =)

In the crowd of people
On the subway trains
No one looks into your eyes
In the park a junkie dies