Planer och planeter

Jag sitter och planerar min främsta vecka vid fönstret och kollar ut på regnet. Ja, det regnar varje dag i Örebro. Jag ska börja träna så fort mina sår lägger sig och jag köpt träningsskor. Visst. Jag kommer åka hem i helgen tror jag, så jag kan hämta mina skor hemma. Känner mig riktigt peppad på att träna igen. Det var ju några månader sen sist. Funderar på att äta upp allt kött jag har hemma och bli veggie igen. Varför inte Vegan? Jag har funderat fett länge på det och nu bor jag ju faktiskt själv, så jag har möjlighet. Jag återkommer till det om jag nu bestämmer mig för det.

Jag pratade just med en god vän till mig om kärlekens tomma fall. Hur man kan ignorera sanningen så pass att man känner botten. Att den man älskar kan helt plötsligt försvinna ur ens liv fortare än att man skickar iväg en post på bloggen. Men det är ju i våran kära kemi av att vara människor. Man gråter, man skrattar, man upplever bra saker lika som man upplever de lite sämre egenskaperna med att leva. Men man ska ändå inte gå ner sig, man förlorar mer än vad man först tror. Att leva vidare i accepterande, förståelse och ignorans har man ju hört i många situationer. Men i kärlekens fall så finns det en återvändo, även om den inte väntar på dig.

Så som jag känner nu, så är jag ensam. Men jag tänker inte leta efter kärleken igen. Det känns som att mitt letande efter kärlek tog upp all "min" tid. Min tid nu är att utvecklas, som min gode vän Hannes alltid påpekar, att jag måste utvecklas. Så mitt mål är att kunna göra saker själv, att sluta ha ångest över att vara själv och kunna ta ansvar för mitt jävla liv någon gång.

Det känns som att tiden är inne att ta sig i kragen och äntligen, försöka ialla fall, leva.